Bensin?
Bensin?

Bensin är en blandning av flytande kolväten med 3 till 12 kolatomer. Bensin tillverkas vanligen från råolja, men det är möjligt att tillverka bensin från andra källor såsom naturgas, kol eller biomassa. Bensin används framför allt som motorbränsle, men också som lösningsmedel.
Bensin är inte strikt kemiskt definierat utan är ett handelsnamn för ett petroleumdestillat som består av över 500 olika kolväten. Alla dessa kolväten kan indelas i grupper där de vanligaste och en typisk sammansättning är; n-paraffiner (15%), iso-paraffiner (30%), cycloparaffiner (12%), aromater (35%) och olefiner (8%). Utöver detta innehåller bensin även olika tillsatsmedel; dessa är vanligen avsedda att motverka åldring (stabiliserare), korrosion (anti-korrosion) och beläggningar i motor och bränslesystem.
Bensinens komponenter tillverkas med flera olika processer och de olika komponenterna blandas sedan i önskade proportioner för att få en slutprodukt med önskade egenskaper. Dessa processer inkluderar katalytisk krackning, hydrokrackning, isomerisation, reformning och alkylering. Rena destillat kan också utgöra en del av bensinen; ensamma har de dock för lågt oktantal. Processerna utvecklas också hela tiden för att bland annat reducera innehållet av giftiga kolväten.
Förr innehöll bensin alkylbly för att höja oktantalet. En bieffekt var att det motverkade "valve seat recession"; mikrosvetsning av ventil och säte. Alkylbly, det vill säga tetraetylbly eller tetrametylbly, användes tillsammans med etylendibromid och etylendiklorid (kallade "scavengers") för att undvika blybeläggningar i motorn. Numera innehåller bensin inte bly; detta faktum i kombination med att de flesta moderna motorer har topplock av aluminium är anledningen till att härdade, lösa ventilsäten numera används. I äldre motorer utan härdade ventilsäten måste blyersättningsmedel, vanligen kalium, tillsättas bränslet. När blyet fasades ut, vilket var nödvändigt för att den katalytiska avgasreningen skulle fungera, och eftersom bly är ett miljögift, kompenserades detta genom att innehållet av kolväten med höga oktantal, exempelvis aromater, ökades. Tidigare hade bensinbolagen mest fokuserat på processer som kunde framställa kolväten med god blyrespons.
Den absolut största användningen av bensin är som bränsle i mindre motorer (från enstaka till tusentals kilowatt), i mopeder, motorcyklar, personbilar och propellerflygplan. Den bensin som används för framdrivning av propellerplan skiljer sig dock något från den motorbensin som används till andra fordon. Vanligen har flygbensinen ett högre oktantal och en något annorlunda sammansättning. I flygbensin är fortfarande alkylbly en vanlig tillsats och bränslet består till stor del av alkylat, vilka har god blyrespons. Före ottomotorns genombrott användes bensin till fläckborttagning, avlusning, lampolja mm. Bensin har ett nettoenergiinnehåll på cirka 43 MJ/kg (megajoule/kilogram); variationer förekommer dock.
Idag är det vanligt att bensinen som säljs innehåller upp till 5 % etanol för att minska åtgången på olja och utsläppen av fossil koldioxid. I äldre motorer utan katalytisk avgasrening hjälper den även till att underlätta förbränningen och minska utsläppen av giftig kolmonoxid. Bensin får för tillfället innehålla max 5 % etanol eller 3 % metanol med stabiliseringsmedel enligt SS155422 vilket är den standard som reglerar innehåll och egenskaper för bensin av miljöklass för motorfordon i Sverige. Flera biltillverkare godkänner dock upp till 10 % etanol i bensinen.

Koppartrans i Borlänge

Bensinskatt?

Bensinskatt var en punktskatt som i Sverige togs ut på bensin mellan 1924 och 1995. Från och med 1995 tas i stället en koldioxidskatt samt en energiskatt ut på bensin. I dagligt tal lever dock begreppet "bensinskatt" fortfarande kvar och syftar gemensamt på koldioxidskatten och energiskatten. Den 1 mars 1990 infördes även moms på bensin, som tidigare hade varit momsbefriad. Momsen beräknas på det beskattade bensinpriset.

OKTAN extra

Oktantal?

Oktantal är ett mått på ett bränsles förmåga att motstå temperatur och tryck. Så kallade knackningar uppstår i en ottomotor då för högt tryck eller temperatur gör att bränslet antänds för tidigt. Ett högre oktantal hos bränslet medför att det motstår tryck och temperatur bättre och därmed minskas risken för att motorn ska "knacka".
För att man ska kunna utnyttja ett bränsles energiinnehåll maximalt så är det viktigt att bränslet inte orsakar knackningar. Om en ottomotor kan konstrueras för ett bränsle med högt oktantal så kommer motorns effekt att stiga samtidigt som dess energiförbrukning (bränsleförbrukning) sjunker.
Ogrenade alkaner har låga oktantal, det vill säga att de lätt orsakar knackningar då de har veka sekundära C-H-bindningar, medan grenade alkaner har kraftigare primära C-H-bindningar och därmed högre oktantal. Skalan för oktantalet utgår från kolvätena heptan (n-heptan enligt äldre nomenklatur), som tilldelas oktantalet 0, och 2,2,4-trimetylpentan, ofta kallat isooktan, som tilldelas oktantalet 100. Heptan är ett ogrenat kolväte, med alla kolatomer på rad, och isooktan är ett grenat kolväte, vilket ger dessa två föreningar olika egenskaper. Denna skala föreslogs först av Graham Edgar 1927. N-heptan fanns på den tiden tillgängligt i ren form medan Edgar blev tvungen att tillverka iso-oktan syntetiskt. Anledningen till att dessa två kolväten valdes beror på att de har liknande kokpunkter. Man kan alltså variera volymförhållandet i blandningar av dessa två kolväten och således få olika oktantal medan kokpunkten förblir relativt konstant.

Provmetoder
Det finns två laboratorietestmetoder för att mäta ett bränsles oktantal. Dessa är Reseach Octane Number (RON) och Motor Octane Number (MON), och de utförs båda med Cooperative Fuels Researchs förgasarförsedd encylindriga provmotor med variabel kompression. De standarder som reglerar detta är ISO 5164:2005 (RON) samt ISO 5163:2005, vilka kan användas för att mäta oktantal mellan 40 och 120. Vid provning så blandar man ihop två referensbränslen (volymprocent iso-oktan i n-heptan), en med ett oktantal högre än förväntat och en med ett oktantal lägre. Man kör motorn på bränslet som ska testas och ställer in kompressionsförhållandet så att CFR motorns knackindikator visar ett värde på 50. Referensbränslena ska nu testköras, visar de 30-40 respektive 60-70 på knackindikatorn så har vi kommit fram till oktantalet. Har vi använt referensbränslen på 97 respektive 99 oktan så rör det sig alltså om ett provbränsle på 98 oktan.
RON ger värden som passar bäst vid låga motorvarvtal och mild knackning medan MON passar bäst med höga motorvarvtal, höga temperaturer och dellast. RON ger högre värden än MON och skillnaden mellan dessa två kallas känslighet. (RON + MON)/2 kallas AKI AntiKnockIndex eller "AON Average Octane Number" (Pump Octane Number, PON).
Det finns även en tredje mätmetod kallad Road Octane Number, RdON. Med denna metod så utför man istället mätningar i provbilar och även i detta fall så används iso-oktan och n-heptan som referens. Normalt krävs 10-15 provbilar, helst av olika typ för att oktantalet ska kunna fastställas med tillräcklig säkerhet.
För handelsbensin i Sverige och Europa är det RON som anges på pumpen medan man i USA använder PON. I bränslets kravspecifikation finns dock krav på RON såväl som MON.
Oktantalet för bensin kan höjas med flera olika oktanhöjande tillsatser, till exempel tetraetylbly (förbjudet sedan 1995).
Olika bränslens oktantal
I Sverige saluförs motorbensin med oktantalen 95, 96, 98 samt på vissa stationer 99. Tidigare förekom även 93-, 97- och 100 oktanig bensin. E85 har ett oktantal på 104.
Tidigare användes, såväl tillsammans med som förutan, oktantalet med andra beteckningar, till exempel Regular (93 oktan), Premium (97 oktan) och Super (99 oktan).

Och BP 102 oktan är någonting helt annat att forska i ...     Racing soppa!

OKTAN extra

E85?

E85 är ett bränsle för personbilar som innehåller cirka 85 procent etanol och cirka 15 procent bensin på sommaren och 75 procent etanol och 25 procent bensin på vintern. Förutom etanol och bensin kan detta bränsle även innehålla denatureringsmedel som exempelvis MTBE och/eller isobutanol. Bensinen i E85 är bland annat där för att bilarna ska klara kallstarter lättare.

Miljöpåverkan
Etanolen i E85 utvinns ur grödor som vete och sockerrör samt annan biomassa som energiskog och är därför en förnyelsebar energikälla. Det innebär att E85 i längden bidrar mindre med växthusgaser, och anses vara ett mindre skadligt bränsle när det gäller utsläpp av växthusgaser, än till exempel bensin och dieselolja.
Energiinnehållet i bränslet är cirka 35 procent lägre, men bränsleförbrukning vid E85 körning i en vanlig varm bensinmotor ökar bara med cirka 30 procent på grund av i första hand mindre värmeförluster och ett högre oktantal. Etanolmotorn får alltså en högre verkningsgrad jämfört med en bensinmotor och alltså lägre energiförbrukning.
Några fördelar E85 har jämfört med bensin och diesel är minskade partikelutsläpp, eftersom etanol inte sotar, minskade kväveoxid-utsläpp till följd av den lägre förbränningstemperaturen och kraftigt minskade kolväteutsläpp eftersom de oförbrända resterna av en E85-driven bil till största delen består av etanol. Etanol löser sig lätt i vatten, då den är svagt polärt och har så kort kolkedja. Detta medför att etanol som släpps ut i naturen löser sig snabbt i vatten och bryts ner av mikroorganismer utan negativa miljökonsekvenser.

Status i sverige
Etanolinnehållet i E85 är i Sverige i dag befriat från koldioxidskatt och energiskatt. Bensininnehållet beskattas däremot som vanlig bensin, och moms tas ut på hela bränslet. Bilar som drivs med etanol har också skattefördelar som lägre förmånsbeskattning, kostnadsfri parkering i storstäder och befrielse från biltullar (endast för bilar registrerade före 2009). Det finns inga särskilda miljökrav eller avgasregler för bilar som drivs med E85 – de avgascertifieras som bensinbilar.

Etanol i bensindrivna motorer
Det är i regel möjligt att köra vilken bil som helst (även äldre) på en blandning mellan bensin och etanol. De flesta moderna bilar kan hantera fem–tio procents inblandning. Moderna motorer som lambdaregleras (katalysatormotor) kan klara olika nivåer av inblandning under vissa varvtals- och belastningsområden.
På ena sidan erfordrar en motor som går på E85 mer bränsle, emedan detta bränsle innehåller cirka 35–40 procent mindre energi. å andra sidan innehåller varje etanolmolekyl en syreatom och tillsammans med en lägre förbränningstemperatur och större initial nedkylning av bränsle-luftblandningen ger etanolen i bränslet en effektivare förbränning än med ren bensin (bland annat mindre kylförluster).
Dessutom har E85 ett högre oktantal, cirka 104 – jämfört med bensin som har 95 eller 98 – vilket ger möjligheter för styrsystemet att bibehålla en mer optimal tändförställning även när motorn belastas hårdare eller körs under varma förhållanden. Beroende på hur väl motor och styrsystem kan utnyttja fördelarna med etanol som bränsle måste bränsleblandningen anpassas efter detta för att motorn fortfarande skall kunna köras på lambda 1. Det högre oktantalet innebär att tändningen kan höjas utan att knackningsrisken ökar (spikning). Etanol har sämre kallstartsegenskaper, men detta kan kompenseras till exempel med hjälp av motorvärmare. Motorns styrsystem kan ändras så att det ger en ökad bränslemängd vid kallstart.

Etanol i vanlig bensin
I stort sett all 95-oktanig bensin i Sverige innehåller fem procent etanol och det klarar de flesta bensinbilar utan problem. Många testar att köra med högre inblandning och moderna styrsystem kan klara av justerad bränslemängd à cirka 10-20 procent (om spridarna har denna kapacitet). Bensin med en 10%-ig inblandning av etanol kallas E10.

Speedoil

Fordonsgas?

Fordonsgas eller CNG (förkortning av det något missvisande Compressed Natural Gas) är ett samlingsnamn på de bränslen som kan användas för gasfordon och gasbilar som drivs med gas under högt tryck, ej att förväxla med motorgas- eller LPG-fordon som drivs med bränsle som under lågt tryck uppträder som vätska.
Fordonsgas är metangas, antingen fossil naturgas, biogas eller en blandning av dessa två. Majoriteten av fordonsgasen i Sverige består sedan några år av biogas, som under 2009 stod för cirka 63% av fordonsgasen. Därmed är Sverige det land i världen som har klart störst andel biogas i fordonsgasen.
Jämfört med bilar som drivs med bensin eller dieselolja har bilar som drivs med fordonsgas lägre utsläpp av miljö- och hälsofarliga avgaser och partiklar. När det gäller koldioxid innebär användning av naturgas som fordonsbränsle cirka 20 procent lägre utsläpp jämfört med bensin, medan biogas i princip är koldioxidneutralt. Därför klassas gasdrivna bilar som miljöbilar och har 40 procents skattereduktion vid köp som tjänstebilar.
Den 1 januari 2010 fanns det i Sverige drygt 23 000 registrerade fordon för fordonsgas.
Biogas utsågs till Bästa Bränsle 2009 av Gröna Bilister.
Företaget Fordonsgas Sverige AB svanenmärkte år 2008 sin fordonsgas och det är därmed det första (och hittills enda) fordonsbränsle som uppfyller kriterierna för den märkningen.
Ett framtida alternativ är hytan, som är en blandning av metangas och vätgas.

Fordonsgas

Gengas?

Gengas (kortform för generatorgas) är en gas som uppstår vid ofullständig förbränning av trä eller kol. Den består huvudsakligen av kolmonoxid, vätgas, metan och koldioxid. Gengasen är på grund av sitt innehåll av kolmonoxid giftig innan den förbränns. Innan gengasen kommer in i motorn behöver den renas. Detta sker traditionellt sett i fyra steg:

1.Cyklonfilter: gasen går in i en cyklon där större sot- och askpartiklar av centrifugalkraften virvlar ner i en behållare medan gasen fortsätter ut.
2.Vattenbad: gasen skrubbas i vatten i vilket syror och mindre askpartiklar löses upp.
3.Kylning: gasen passerar en kylare som kondenserar bort vatten och minskar gasens volym (likt en intercooler), vilket gör att mer brännbar gas får plats i motorn.
4.Korkfilter: filtret suger åt sig ytterligare vatten, askpartiklar och tjära ur gasen.
Idag har man experimenterat fram nya filter som fungerar mer effektivt och är lättare att handskas med.

Gengas erbjuder hög verkningsgrad. Mikkonen har noggrant undersökt gengas som bränsle för bilar i sin bok "Wood gas for mobile applications". Under praktiska erfarenheter har 1000 kg ved ersatt 385 liter motorbensin under normalt dagligt bruk med samma omodifierade bil. Det här betyder att energikravet för en vedgasbil blir 1,54 x högre jämförd med samma bil körd på bensin, men ingen bränslebearbetning behövs. Jämförelsen tar hänsyn till såväl uppvärmning som extra vikt av gengasaggregaten. Aktuell verkningsgrad för en gengasgenerator är 75%. Avgasutsläppen är också minimala. Avgasanalysen har bevisat att utsläppen av kolmonoxid är under 0,3% och utsläppen av kolväte är mindre än 15 ppm utan katalytisk avgasrening. Moderna gengassystem fungerar också bra med lufttorkad ved och torv.

Historik
Under andra världskriget användes gengas som fordonsbränsle i Sverige och Finland på grund av bristen på olja. Gengasen hade mycket stor betydelse för att hålla transporterna rullande. I början av kriget improviserades en del gengasaggregat med en oren gas till följd, vars förbränning slet hårt på motorn. Aggregaten blev med tiden bättre. 1940 arrangerade KAK en tävling för gengasdrivna bilar med syftet att utröna tekniken och leta efter innovationer. Idag är fordon som drivs av gengas mestadels en hobby- eller nostalgiverksamhet. Det finns dock några få personer i Sverige och Finland som använder gengasdrivna fordon vardagligdags. Det finns även utländska företag som bygger stationära elverk drivna av gengas för elproduktion i tredje världen.

Gengas

Diesel?

Diesel är ett petroleumbaserat drivmedel som brukas i motorer vars tändning baseras på kompression i stället för gnista. Namnet kommer av Rudolf Christian Karl Diesel (1858 – 1913), en tysk ingenjör som uppfann dieselmotorn.
Dieselolja (ofta enbart diesel), är uppkallad efter motorkonstruktören Rudolf Diesel och avsedd som bränsle för mindre, högvarviga dieselmotorer. Den består huvudsakligen av kolväten med mellan 10 och 22 kolatomer. Dieselolja har oftast ett cetantal av minst 45 och tillverkas för det mesta med petroleum som råvara. Dieselolja framställs ur kolvätefraktioner på oljeraffinaderier som även kallas för "gasolja" , "medeldestillat" eller "petroleumdestillat". Dieselolja kan användas som lätt eldningsolja (lätt brännolja). Det är däremot felaktigt, att brännolja alltid går att använda i en dieselmotor. Moderna dieselmotorer och moderna dieselfordons katalysatorer och partikelfilter i avgassystemet är känsliga, och kan förstöras, på grund av för högt svavelinnehåll och aromatinnehåll i brännoljan.
De kolväten som förekommer i dieselolja måste uppfylla vissa tekniska krav för att kunna fungera bra i en dieselmotor. Dessa krav är reglerade i så kallade tekniska standarder. Det finns flera olika standarder runt om i världen. De största och mest accepterade standarderna för dieselolja är EN 590, som är EU-ländernas standard för dieselolja, och ASTM D 975 som är USA:s standard för dieselolja. Dessutom finns flera mindre standarder för dieselolja, till exempel den svenska standarden SS 15 54 35.
Anledningen till att det finns flera olikastandarder beror på att olika länder har olika uppfattning om vilka egenskaper hos dieselolja som är önskvärda respektive icke önskvärda. Exempelvis tillåter USA:s standard ett cetantal på lägst 38, medan EU-områdets standard tillåter ett cetantal på lägst 47. I kalla länder som till exempel Sverige så måste dieseloljan vara flytande även då det är kallt. I Sverige ska dieseloljan klara av att vara flytande vid minus 32 grader C. I till exempel Brasilien så är detta inget krav. Där ska dieseloljan klara plus 5 grader C och högre temperaturer. Standarderna revideras regelbundet med några års mellanrum.
Dieselolja består av kolväten som innehåller cirka 10 till 20 kolatomer. Kolvätena i dieselolja är tyngre än kolvätena i bensin och fotogen (jetbränsle), men lättare än kolvätena i tung eldningsolja och bunkerolja till fartyg eller till asfalt. Dieselolja har ett kokpunktsintervall mellan 160 och 360 grader celsius. Viskositeten är mellan ca 1,8 och 4,0 cSt. Cetantalet är mellan 38 och 60 beroende på standard. Cetantalet är ett mått på hur dieseloljan självantänder genom kompression i en dieselmotor. Ju bättre kompressionständning, desto högre cetantal. Energiinnehållet (effektiva värmevärdet) är normalt mellan ca 40 till 44 MJ/kg. Cetantalet i dieselolja kan höjas genom att tillsätta additiv i låg koncentration. Ett vanligt additiv är nitroalkaner, till exempel nitroheptan.
Olika kolväten ger olika egenskaper till dieselolja: Aromater ger ett högt energiinnehåll, men de har ett lågt cetantal, och ger sämre tändning och förbränning med ökad mängd av sotpartiklar och NOx i avgaserna. Aromater bidrar också till att både partiklar och gasformiga kolväten i avgaserna blir giftigare. Kolväten som innehåller svavel ger inget särskilt tekniskt, men det kostar att ta bort dem från drivmedel som till exempel dieselolja. Svavel i dieselolja ger dieselavgaser med svaveloxider, SO2 och SO3. Olefiner (ett annat ord är alkener) har låga till måttliga cetantal, och kan endast i begränsad utsträckning användas i dieselolja. Naftener (ett annat ord är cykliska alkaner) ger ganska goda tekniska egenskaper till dieselolja, och de ger relativt rena avgaser. Paraffiner (ett annat ord är alkaner) ger renast dieselavgaser. De fungerar bra i dieselolja om de är raka eller lätt grenade och därigenom har ett högt cetantal. De är dock dyrare att framställa.
även modifierade vegetabiliska oljor som till exempel rapsmetylester (RME) som går att framställa ur biomassa, kan användas i dieselolja.
Dieselolja går även att framställa syntetiskt ur syntesgas. Syntesgas är en blandning av kolmonoxid (CO) och vätgas (H2). Syntesgas i sin tur kan framställas ur allting som innehåller energi och grundämnet kol, till exempel naturgas och metan, stenkol, brunkol, biomassa som flis och pellets, avfall, oljeskiffer, tjärsand. Syntetisk dieselolja är svavelfri och har oftast låg halt av aromater och naftener. Tillverkningsprocesser för syntetisk dieselolja kallas bl.a. för Fischer-Tropsch-processen, Gas-To-Liquids (GTL), Biomass-To-Liquids (BTL).

Rudolf Diesels patent 1883

Fotogen?

Fotogen är en flytande petroleumprodukt, som består av kolväten med mellan elva och sexton kolatomer. Fotogen är en tyngre fraktion än bensin, men lättare än dieselolja. Det är liksom andra petroleumprodukter ett fossilt bränsle och därmed inte förnybart.
Fotogen användes ursprungligen till belysning (se fotogenlampa) och var den viktigaste av petroleumfraktionerna. Ett senare användningsområde var som bränsle till tändkulemotorer av olika slag. I dag används fotogen mest som bränsle för flygplan. Då krävs det fotogen av hög kvalitet, som kallas för jetbränsle eller flygfotogen. Molekylformeln för fotogen är CnH2n+2 där n = 11-14 Kolatomer.

Fotogen

MACK?

MACK var ett svenskt företag som grundades 1916 och tillverkade bensinpumpar.
Namnet är en akronym av de fyra grundarnas efternamn: Mathiasson, Andersson, Collin och Key. Då företagets pumpar, "mackmetrar", redan från starten blev marknadsledande i Sverige, och namnet var ingjutet i gjutjärnshöljet, kom ordet mack snart att användas allmänt om alla bensinpumpar och ordet fick sedan den nuvarande, utvidgade betydelsen ’bensinstation’.
MACK:s gamla fabriksbyggnad, som låg på Tegelbruksgränd 2 i Midsommarkransen i Stockholm, hyste senare bl.a. en kultur–förening. När fabriksbyggnaden efter att ha förvärvats av ett byggbolag revs 2005 skedde detta under starka protester.
MACK användes fortfarande som namn på automatstationer tillhörande svenska BP under 1970-talet.

Bilisten 1976 - -->   BP 1922 - 1993   By-macken 2009 - -->   Caltex 1947 - 1967   Dalviks Kvarn 19?? - -->   din-X 1961 - -->   Esso 1939 - 1987   Fina 1955 - 1984   Gulf 1937 - 1984   IC 1926 - 1969   Jet 1926 - 1969   Koppartrans   Krooks 1896 - 1951   Mack 1972 - -->   Makken Ersmark 19?? - -->   Mobil 1955 - 1985   Murco petroleum 1961 - 1975   Nafta syndikatet 1929 - 1937   Norsk hydro 1985 - 2009   Nynäs 1931 - 1982   OK 1945 - 1999   OK Q8 1945 - 1999   Oljeshejkerna Johnsson 1999 - -->   Paroy Energi 1999 - -->   Pratts 1910 - 1931   Preem 1996 - -->   Pump 1988 - -->   Q8 1983 - 1999   Qstar 1990 - -->   Runes bensin 1955 - -->   Räkmacken 2009 - -->   Shell 1912 - -->   Skaraborgs Oljedepå 199? - -->   Skellefte Bränslen AB 19?? - -->   Skoogs Bränsle AB 19?? - -->   st1 2004 - -->   Standard 1931 - 1939   Statoil 1987 - -->   Svenska Petroleum 1984 -1985   Sydoil 2008 - -->   Systembolaget 1955 - -->   Tanka 2001 - -->   Tapp 1976 - -->   Texaco 1921 - 1947   Texaco 1967 - 1995   Tankvärt 2000 - -->   uno-X 1960 - 2009   Vestkustens Petroleum AB 188? - 1910